”Tacoparet” om hur de blev så äventyrliga – och bästa på vansemestern

Det skulle krävas ett förrymt lejon, som i och för sig visade sig mer troligt vara ett vildsvin, för att utlösa en konflikt. Annars bråkar Sofia Lindhe och Anton Pehrson nästan aldrig.

Sedan de gifte sig och blev kära i SVT:s Gift vid första ögonkastet har programmet både varit fyrverkeri och besvikelse för tittarna. I raden av par som realityserien lyckats skapa börjar Sofia och Anton bli veteraner.

Många par har splittras under eller efter säsongerna, men för andra går det bättre. I 2023 års upplaga fick publiken se Ida och Arvid gifta sig, bli kära och inte bara hålla ihop, utan ett år senare bli föräldrar.

– Vi följer säsongerna varje år. När man varit en del i produktionen är det så mycket igenkänning. Sen kan man ana sådant vi själva kommer ihåg, till exempel att man faktiskt tar om vissa konversationer som inte fångades på film första gången, säger Anton.

– Haha, det var därför jag tyckte att jag lät lite som Lars Lerin ibland när vi tittade på vår egen säsong i efterhand. Man blir självmedveten när man ska vara sig själv för andra gången.

Motherhood träffar Sofia och Anton i Stockholm, när de är påväg tillbaka hem till Åre efter sommarens europaresa med campervan.

Av svenska folket fick de namnet ”Tacoparet”. Den gemensamma förtjusning över fredasgmys-rätten var starten – och en parutklädnad i tacodräkt i tv-rutan gjorde smeknamnet till ett faktum.

”Vi går på känsla”

Men för den som följer paret på intagramkonto Regnbågsreggad har den, kanske enkelspåriga, tortillasstämpeln tvättats bort sedan länge. Där har man fått följa flytten upp till Åre, husköp, renoveringsprojekt, resor och vardagsnära tankar om föräldraskap och livskvalitet.

Sommarens projekt alltså var den 7 veckor långa resa med campervan genom Europa.

I husbilen installerade de en gunga åt dottern Liv, 1. Och tog sikte på Slovenien.

Är det-löser-sig-andan medfödd?

– Ja, jag är sån… Sen drar jag med dig på en del, Anton?

Anton fyller i:

– Ja jag är nog lite mer eftertänksam än du. Men jag tackade ju också ja till att vara med i tv i och för sig. Så lite äventyrlig är jag också!

– Ja… Vi går mycket på känsla, tror jag, säger Sofia. Vill vi göra något här och nu så gör vi det. Och sen tycker inte jag att man ska ångra någonting, utan man tar besluten utifrån var man är idag.

– Precis, det är bättre att ångra någonting man gjorde än inte gjorde, säger Anton.

En inspirerande inställning till livet. Hur blir man mer sån och slutar tänka för mycket på livets beslut?

– Haha, man testar sig fram. Man ska nog vara öppen för att allting löser sig. Men det kan bli jobbigt ibland, det har det blivit många gånger när vi varit ute och åkt. Eller vara med i TV är inte alltid helt kul heller. Men det löser sig och bli bra på något sätt, säger Sofia.

Blir det konflikter när en av är mer gas och en mer broms?

– Nja… Vi kompromissar bra… men kanske tycker du att det går för fort ibland, Anton? säger Sofia.

– Jo… men du drar igång mig också. Ibland kan jag bli lite bekväm av mig och då får jag en spark i röven, så åker vi någonstans.

– Haha ja, och ibland saktar du ner mig. Till exempel så att vi inte målar hela badrummet rosa på infall.

– Ja, heminredning är jag en stor bromskloss i, säger Anton och skrattar.

”Vi har lärt oss att prata”

De säger att de nästan aldrig bråkar. Dottern Liv har hunnit bli ett år och energin ska räcka till andra saker än konflikter. Att bli kär i tv, omgiven av terapeuter och relationsexperter, visade sig också vara en bra språngbräda för relationsbygget.

– Vi har lärt att prata så fort det är någonting. Bara tar upp det innan det blir bråk. Det är vi bra på och fick med oss från Gift vid första ögonkastet, säger Sofia.

Under sommarens europatripp lyckades de hålla sams hela 700 mil på vägen

Med en trång bil som vardagsrum, sovrum och kök – och ibland i värmebölja – blev det ordentligt sur stämning bara en enda gång.

– Vi fastnade ju mitt i lejondramat i Berlin. Vi hade parkerat bilen och var på väg in mot stan när vi började läsa om att det var ett potentiellt lejon löst, precis i det området där vi parkerat bilen, säger Sofia.

Anton fortsätter:

– Ja, det blev en intensiv dag. Vi pratade med pressen i Sverige hela dagen. Och när vi skulle bestämma hur vi skulle göra på kvällen var vi inte överens. Det kändes som att det gått lång tid utan att de hittat lejonet när det blev kväll och jag började tänka att det kanske inte fanns något lejon.

Sofia fyller i:

– Ja, och jag mer nog att det kunde hoppa fram från vilken buske som helst, haha.

Med helikoptrar i luften och oklara besked från myndigheterna blev beslutet att skippa Sofias idé om hotellnatt i city och trots allt åka tillbaka till parkeringen och bilen. Men stegen var snabba, intygar Sofia.

Låter intuitionen styra föräldraskapet

Liv fyllde ett år i somras och ska börja förskola till hösten.

I föräldraskapet försöker Anton och Sofia gå på sin egen intuition. Magkänslan känns ofta mer rätt än böcker och expertråd, har Sofia berättat för Motherhood.

– Jag hade nog alltid tänkt att jag kommer vara föräldern som läser alla böcker. Men sen blev det inte att jag gjorde det under graviditeten. Och när Liv kom har det känts så naturligt och jag litar verkligen på vårt sunda förnuft.

Hur kom du på att det var vägen för dig?

– Jag kom nog inte på det vid ett tillfälle utan det har bara blivit så. Sen har jag ju en lärarutbildning i grunden, så lite pedagogik och så kan jag falla tillbaka på.

Har det varit likadant för dig, Anton?

Han kommer tillbaka efter att ha sprungit Liv ännu en gång. Ettårsfasen är ett faktum. Hon promenerar runt och speciellt roligt är det att utforska vad som finns bakom ett stort draperi.

– Ja, jag hade också en tanke om att jag skulle läsa massor… men det har gått bra ändå!

Vad är det svåraste med att vara förälder?

Liv är påväg igen. Sofia svarar.

– Man har ju alltid en oro. Den föds när ens barn föds. Men den kommer kanske mer och mer nu när hon ska ut i livet på riktigt och börja förskolan. Det tycker jag känns skitsvårt att släppa, just det här man har haft full kontroll under hennes ett år långa liv.

I höst börjar Sofia jobba heltid som lärare för en fjärdeklass. Anton ska gå ner i tid på jobbet så att Liv kan få kortare dagar på förskolan.

Vad gör de när energin tar slut?

– Det är inte jätteofta som jag känner att jag är dödstrött och inte orkar med. Men jag tycker vi är bra på att ge varandra utrymmet när det behövs. Så att man får göra egna grejer och får återhämtning, säger Anton.

– Ja…, Sofia fyller i:

– ... ibland bara dippar man ju totalt och säger ”Nu är det ditt barn ett tag”. Då får den andra ta en halvtimme så får man gå iväg och vilar och sen är det på det igen. Men man är ju helt slut på kvällarna! Speciellt nu när man jagar efter henne hela dagarna.

Europaresan fyllde på inspirationen och just nu längtar de efter att börja nya projekt i huset i höst.

– Vi vill slå ner en vägg, bygga och måla om i ett badrum. Sen håller vi på att göra en biosalong i gillestugan. Vi var precis och hämtade upp en läskkyl. Den ska installeras bredvid popcornmaskinen.

Ibland känns det som att de är två barn som inreder ett hus, förklarar Sofia och skrattar.

– Men ja, vi börjar med att slå ner några väggar så tar vi det därifrån.