Matilda var osäker om hon ville ha barn – kände sig ifrågasatt

Matilda kände sig inte alls säker på om hon ville bli mamma. Hon kände sig förresten inte riktigt säker på någonting. I 20- och 30-årsåldern hade hon ingen tydlig bild av vad hennes karriär skulle vara, hur hon skulle bo eller vad kärleksrelationen skulle se ut som.

Och om barn var något för henne visste hon inte. Skulle det begränsa friheten för mycket?

Se också: Det betyder mom shaming

– Jag har alltid tyckt om min frihet och mig själv. Jag har känt mig hel i mig själv och inte haft behovet av att försöka skaffa familj. Även om jag haft partner har jag på något sätt utgått från att det bara är mig själv jag har i slutändan. Det andra har bara varit som en bonus.

När Matilda var i 30-årsåldern såg hon hur personerna i hennes närhet började få barn och skaffa fasta boenden.

Hon trivdes med sitt liv utan karriär och barn men det började kännas som att hon hamnade utanför.

Normen att, som hon beskriver det, redigt bygga upp sitt familjeliv med bebisar födda med jämna mellanrum, en utstakad karriärstege och fina boenden var den som tog upp synfältet. Det var så personer i omgivningen gjorde och så beskrevs det lyckade livet av kändisar, på sociala medier och i etablerad media.

Hon såg överallt hur mammaidentiteten lyftes något eftersträvansvärt. Och oftast bara på ett sätt: med en lycklig kärnfamilj. Sällan gick det att läsa om personer som är osäkra på om de ville få barn. Eller som försökte skaffa barn på mindre traditionella vis: i sen ålder, ensamstående eller i en hbtq-relation, tyckte Matilda.

– Det är som att är trendigt att vara bullmamma igen och ha många barn. Och skriva och prata mycket om det. Jag menar inte att man inte får ha det så, men jag kände inte igen mig i att jag ville det.

Kanske är utanförskap är ett för starkt ord för att beskriva hur Matilda kände, säger hon. Men det var helt tydligt vad som förväntades av henne utifrån samhällets normer. Visst, biologin tickar på. Men måste det verkligen ligga inbyggt i det sociala att man som kvinna runt 30 år ska få frågan om när det är dags för barn hela tiden, frågade hon sig.

– Jag kände en press från samhället att vilja skaffa barn. Men ska det verkligen behövas för att vara med i gemenskapen? Ska man behöva må så dåligt för att man väntar med det som samhället förväntar av en, att skaffa barn? Det är hemskt. Man har bara ett liv och rätt att göra vad man vill med det.

Osäker på om hon ville försöka skaffa barn

Matilda blev 34 år bodde nu ihop med sin sambo i Stockholm efter att de tidigare haft distansrelation. Tankarna gick ofta till frågan om barn. Fördelarna och nackdelarna.

– Jag tänkte mycket om min frihet, som sagt. Jag var rädd att jag inte skulle kunna göra allt jag ville om jag fick barn. Samtidigt var jag rädd att jag skulle ångra mig mycket om vi inte försökte. Kanske få panik när ytterligare några år hade gått.

– Covid kom när jag var 34 och min mens blev plötsligt oregelbunden, vilket gjorde att jag kände att "nu måste vi försöka". Jag vill inte ångra att jag aldrig försökte.

”Man fortsätter vara sig själv”

Hon och sambon bestämde sig för att försöka och året efter, i april 2021, fick de dottern Lena.

– Nu känner jag såklart jättestark kärlek till mitt barn och ångrar inte att jag fick barn. Men jag tror fortfarande att vi behöver lyfta det här mellanmjökshistorierna av moderskapet mer. Det är inte så svart och vitt vad personer känner inför att ha barn.

Inte heller behöver man uppfylla idealen om moderskap eller tänka att barn är allt livet kommer börja handla om när man blir mamma, säger Matilda.

– Man fortsätter ju vara sig själv och gör det kanske ofta till en för stor grej? Jag förstår att man inte har så mycket tid över till annat i början, speciellt om man är ensamstående. Men man behöver inte gå upp i idealbilden av mamman.

– Barn är något man fått och tar hand om väldigt mycket när de är små, men de kommer ju också bli större. Istället för att tappa sin person tänker jag att det är en av sakerna i livet, precis som många andra saker, som man cope:ar med.

Hur önskar du att det var, om det var på ett annat sätt?

– Ja, det bästa vore såklart att kunna välja helt fritt om man vill försöka få barn. Att det inte var ett konstigt val att välja bort det. Att det inte gör dig mindre värd eller satt i utanförskap. Mer att det får vara ett val som alla andra om man vill försöka.

Foto: Privat