Bloggaren Sandra Beijer om kommentarerna kring graviditeten

Sandra Beijer bloggare och författare om att få barn

Foto: Sandra Beijer/Emily Dahl

Hon längtar inte efter bebisen och vet fortfarande inte om hon vill bli mamma.

I sin blogg har författaren och ELLE-bloggaren Sandra Beijer varit ärlig med de krassa känslorna inför sin graviditet – och gjort det tydligt att hon inte tänker gå igenom den på någon annans villkor.

För Motherhood berättar hon om hur det är att känna sorg när stickan visar positivt – och varför en graviditet är som att stå på flygplatsen när man ska flytta till New York.

Två streck, gravid. Det första bloggaren Sandra Beijer, 37, kände när stickan visade positivt var sorg. Hon hade misstänkt att hon var gravid ett tag och tog testet hemma på en söndag.

– Jag vågade inte kolla på det där testet, min kille fick kolla och sen kände jag mig bara ganska tom.

Det kändes omöjligt att ta in vad som väntade nu, berättar Sandra. Hur skulle det bli med de två som bara varit ihop ett år? Hur är ett liv med barn?

Sandra Beijer: ”Alla måste få vara mamma på precis det sätt de vill”

2:37

Efter reklamen: Sandra Beijer: Alla måste få vara mamma på precis det sätt de vill

(2:37)

– Det var inte totalt oplanerat men det kändes som att jag fick ett sjukdomsbesked ungefär och sen ska man förhålla sig till det. Jag är ingen barnkär person riktigt och kräver väldigt lång startsträcka för att vänja mig vid saker.

Sandra Beijer sitter på en hög stol på ett kafé vid Nytorget i Stockholm när Motherhood träffar henne. Uppe i lägenheten i samma kvarter pågår förberedelser för flytten till Gamla Stan där hon och pojkvännen Björn Werner ska bo när bebisen kommer.

För de som följer författaren och bloggaren Sandra Beijer på en av Sveriges största livstilsbloggar är hennes sätt att formulera sig bekant. Utan fluff och omsvep.

Sandra Beijer bloggare och författare

Sandra Beijer säger till Motherhood att hon inte känner igen sig i ”gravid och lycklig”-stereotypen.

Sandra Beijer som alltid skrivit om det som är romantiskt – lobster rolls, böcker, dricka rödvin – har sen hon blev gravid berättat öppet och ärligt på bloggen om hur det känns. Om att hon fortfarande inte är säker på att hon vill ha barn, att hon har svårt att se personen framför sig och att hon blir matt av att titta på barnmorskans guide om hur man tar hand om en människa.

Sandra Beijer

Gör: Författare och bloggare

Ålder: 37

Bor: Stockholm

Följ: På bloggen Sandra Beijer hos ELLE och på Instagram @sandrabeijer.

– Det har gått upp och ner de här månaderna. Jag tycker det är ganska svårt att fatta vad som händer. Det är väldigt skönt att kroppen bara reder sig själv. Det känns som att jag bara hänger på någon annan och det är jag så glad över. Det är inte så mycket jag behöver ordna, för den här bebisen bakar sig själv och kroppen säger till vad den vill ha, säger hon och fortsätter:

– Det finns något tryggt i att kunna vila i det. Det är det jag lutar mig mot när det känns för läskigt. Också att människan är byggd för det här och det kommer bli bra. Och jag är inte ensam heller, jag har min kille och det är jag väldigt väldigt glad över. Om jag inte fattar nåt så kanske han fattar.

Bloggare, serieskapare och författare Sandra Beijer arbetar på sin dator på sitt kontor i Stockholm.

Det i magen känns lite som ett växande vattendjur och innan hon träffat bebisen känns det svårt att se den framför sig, berättar Sandra.

Sandra Beijers kantarellpasta

Kantarellpasta, rödvin och böcker – det är vad Sandra Beijers följare kanske mest förknippar med hennes liv.

Det här med att det känns svårt att visualisera bebisen. Vad är det du ser framför dig när du tänker på den?

– Nämen det känns typ precis som att ha en bläckfisk inuti sig. Det känns nästan overkligt att så många fattar att det är en bebis de har i magen när de är gravida. För mig känns det mer som att de växer något vattendjur inuti.

När Motherhood träffar Sandra är hon gravid i 34. Gravidmagen gör sig påmind, det gör ont att sitta på pallen för lång tid och efter ett tag får hon resa sig och stå resten av intervjun. Att graviditeten tar över hennes kropp har Sandra för länge sedan kapitulerat för. Men vare sig den här graviditeten eller barn som koncept är något hon längtat speciellt mycket efter. Även om det var precis enligt plan att hon skulle bli gravid vid 37.

Sandra Beijer är hemma i gravidoutfit

Nyligen hade Sandras vänner en Sandra Beijer Shower för henne – helt utan bebistema!

– Jag har nog alltid vetat att jag vill bli mamma någon gång. Och ända sen jag var väldigt ung, typ 19-20, har jag tänkt att jag vill bli en mamma sent i livet. Typ när jag är 37 blir perfekt. Och nu är jag det, så det är väl bara rakt in i planen! Haha.

Hon jämför graviditeten med hur det var att flytta till New York och börja jobba. Man har fixat visum, lägenhet och jobb men när man står där på flygplatsen vet man ändå inte om man är redo att lämna sin kärleksrelation och trygghet hemma i Sverige.

Hur kan man veta någonsin om New York – eller barn – är något för en?

– Till och med när jag stod på flygplatsen var det så här ”fuck, hur ska det här gå?”. Men det gör ju inte känslan att vilja till New York mindre. En människa är komplex och måste få lov att bära massor av känslor och mörka tankar.

Andra förvånas

”Sjuka idéer”. Så beskriver Sandra det hon upptäckt förväntas av en person när hon ska bli en mamma.

– Att bli mamma är inte en gåva det blev liksom till för att man knullade med någon.

Många har blivit förvånade över hennes krassa inställning till graviditeten.

– Jag har verkligen märkt både när jag träffat barnmorskor och i min blogg att folk blir väldigt förvånade över att jag inte längtar till att få ”träffa det här miraklet”. Jag tycker man måste höja känslan av att få känna sig osäker… Personer som längtar efter sina barn, varför skulle deras upplevelse av själva barnet bli starkare än för någon som inte riktigt vet vad man ska känna kring det?

Inte sällan porträtteras gravida kvinnor som lugna, trygga och lyckliga personer. Med en hand på magen förväntas man som gravid älska det lilla fostret och känna sig säker på att det man vill med livet nu är att ha en bebis.

Sanda Beijer när hon ska bo på hotell i Stockholm med sin kille Björn Werner

Moderskap ska få vara precis det som varje mamma själv tycker att det är, säger Sandra Beijer.

På frågan vad Sandra Beijer tänker om den stereotypen säger hon:

– Jag tänker inte så mycket. Vad härligt för de som känner så men jag kan bara inte alls relatera till den överhuvudtaget. För mig personligen känner jag inte igen den personen i mig. Och det är inget jag egentligen funderar på så mycket. Det är inget jag tycker är jobbigt, att jag inte känner så. Utan det bara, jaha, det bara är så här. Sen kommer ju en människa och den kommer ju ha en personlighet så det kommer ju bara bli spännande och gulligt antagligen.

Det finns inget kort och klämmigt att säga om graviditeten tycker Sandra. När andra frågar hur hon mår är det svårt att ge något hejigt svar. Enklast är det när andra bara fortsätter behandla henne som Sandra.

Experten: Anknytning är olika för alla så låt den ta sin tid

Samtidigt som hon påpekar att resonemangen kring det här måste få vara långa och ha nyanser, finns ingen oro på hennes röst. När hon pratar om ämnen som vissa skulle beskriva som tabu, att inte längta efter bebisen till exempel, låter hon självklar.

– För jag vet inte vem det är än. Jag tänker att det är lite hur man är som person, det tar tid för mig att släppa in folk så varför skulle jag öppna dörrarna till den här personen direkt?

”Som ett annat språk”

Inte heller är det någon idé att känna oro över hur det ska bli när bebisen är här, tycker Sandra. Eller kanske är det en undanträngningsmekanism att inte tänka så mycket på det, resonerar hon. Hursomhelst ska jobbiga känslor om framtiden inte släppas in just nu.

– Jag tycker det är ganska överväldigande att läsa det som barnmorskan rekommenderat om hur man tar hand om en bebis. Det är lite som nu när vi håller på och fixar med den här nya lägenheten vi snart flyttar in i och när snickare ringer och frågar om olika, typ, elektriska knappar eller sladdar, säger hon och fortsätter:

– Då är det som ett annat språk. Då blir jag väldigt kallsvettig för jag tycker inte om att inte ha kontroll. Och jag tycker det här är en liknande känsla för att jag kan inte lära mig allt det där i manualen om barnet. Men jag tänker också att det bara får lösa sig.

Majoriteten av svenska mammor har upplevt mom-shaming

Är det någonting som man får som gravid så är det tips, säger hon. Även om det är i all välmening tycks precis alla ha rekommendationer om hur du ska ta hand om dig själv och bebisen, upplever Sandra.

– Och är det någonting jag hittills lärt mig av alla de här tipsen så är det att de är helt olika varandra. Det finns ingen liksom objektiv linje. Så vad jag bestämt mig för är att kolla där på, vad heter de? Jag glömmer ord hela tiden haha. Där man kollar vad man får äta.

Livsmedelsverket?

– Exakt! Jag kollar på Livsmedelsverket vad jag får käka och inte och det får liksom vara det. Sen lyssnar jag på min egen barnmorska och min egen mamma.

”Rimligtvis inte en unik känsla”

Redan tidigt under graviditeten markerade Sandra Beijer i sina egna kanaler att hon inte tänkte gå igenom sin graviditet på någon annans villkor. När hon gick ut med nyheten själv var det redan personer som börjat kommentera på hennes klädval, matval och kropp, och hon skrev:

Ni har ingen aning om hur någon mår (eller faktiskt om de ens är gravida). Att dagligen få motta kommentarer som ”grattis till bebis!” och ”berätta mer om din graviditet” osv när man själv inte gått ut med nåt, vad är det för fasoner?! Det känns som små hot förpackade i blommiga kostymer (…) ”Lova mig att ni aldrig gör så mot nån igen!

Sandra Beijer

När Sandra samlat mod och berättade om gravidkänslorna på sin blogg var det enstaka följare som kommenterade att hon inte förtjänar att bli mamma, eller ifrågasatt varför hon inte gjorde abort. Troll kommer alltid finnas, säger hon. Foto: Emily Dahl

Efter några inlägg upptäckte hon att en annan bild av att vara gravid var precis vad många tjejer och kvinnor behövde läsa om.

På frågan om hon någonsin var orolig för att skriva ofiltrerat om sina tankar är svaret både ja och nej.

– Jag kände såhär, att när jag blev gravid så fanns ingenstans där någon skrivit så som jag kände: att jag inte var så himla glad över den här graviditeten men att det inte betydde att jag ville göra abort. Och då kände jag att jag måste skriva om det, för det här kan rimligtvis inte vara en unik känsla. Men det krävdes ju fortfarande någon form av mod att göra det och jag visste att jag skulle få skit.

Hon redigerade och funderade på texterna ett tag för att också göra sig redo för den eventuella kritiken.

– Men sen när jag hade publicerat så insåg jag att kritiken ju knappt var märkbar. Det fanns snarare ett otroligt behov av att läsa om det här, och för andra tjejer att berätta om sina upplevelser av att ha liksom en alien i magen.

Hur har reaktionerna låtit?

– 99.99 procent är ju positiva. Sen har en mikroskopisk andel varit negativa och det kan ändå förvåna mig. Jag blir så himla nyfiken på vem den här personen är som, oavsett vad det handlar om, väljer att skriva det här negativa till någon? Det är en nyfikenhet som aldrig går ur mig. Vem är de här människorna som stör sig så förbannat på mig och så gärna vill göra mig ledsen?

Nina Åkestam Wikner: Därför har det alltid varit omöjligt att göra rätt som mamma

De negativa kommentarerna har varit förpackade i ord som att är obehagligt att hon ska bli mamma, att hon inte förtjänar att få barn eller att hon väl vet att det finns något som heter abort.

– Det är väldigt mycket att folk ”blir ledsna och besvikna”. De där kommentarerna har kommit i alla olika former hela mitt liv men på nåt vis kan jag bli irriterad… för nu är jag en person som ändå har ett ganska starkt inre men många gravida tjejer är ju jättesårbara, säger Sandra och fortsätter:

– Jag har flera gravida kompisar nu som är jätteoroliga över minsta lilla sak och att de går runt människor som kan trycka ner andra så här gör mig liksom ledsen å andra kvinnors vägnar. För det säger så mycket om vad ett moderskap ska vara.

Vad tänker du att ett moderskap ska vara?

– Att det kan vara vad som helst. Att det de här reglerna inte ska finnas.

#slutskammat

Som en manet bränner det till från ingenstans. Kommentarerna från en bekant på Instagram, från svärmor som ”bara menar väl”.

Men lika mycket bränner mammaskammen inombords i känslan av att aldrig få räcka till.

I Motherhoods artikelserie Slutskammat byter vi pekpinnarna mot en varm hand och försöker förstå. När känner vi oss skammade? Varifrån kommer mom-shaming och hur tar vi kål på den?

Här kan du läsa fler artiklar från artikelserien.

TV: Det här är "mom shaming"
Mer läsning för dig

12 situationer när Motherhoods läsare blivit mammaskammade

Så skammar vi omedvetet varandra – och såhär slutar vi med det

5 strategier att ta till när du blir mammaskammad