Så vägleder du ditt blyga barn – barnpsykologens bästa tips

Blyg pojke som gömmer huvudet på mammas knä.

Bland både barn och vuxna kan blyghet vara en mer eller mindre framträdande egenskap. Alla har vi rätt till våra personligheter och att vara så som vi vill vara. Som förälder handlar det om att möta barnet utifrån dess unika personlighet.

Att vara blyg behöver inte vara någonting negativt. Det går inte att likställa blyghet med dåligt självförtroende eller brist på vänner.

Se också: Närvarande föräldrar – viktigt för hjärnans utveckling

Närvarande föräldrar - viktigt för hjärnans utveckling
1:13

Efter reklamen: Närvarande föräldrar - viktigt för hjärnans utveckling

(1:13)

Slå på ljud

Martin Forster forskar om barn och unga vid Karolinska institutet och är ansvarig barnpsykolog på Kry. Han berättar att det i samhället i dag finns ett väldigt starkt ideal att man ska vara social, ha massor av vänner och vara delaktig i aktiviteter. Något som egentligen inte passar alla.

– Det är viktigt att fundera över vad jag som förälder ställer för krav och att sätta det i relation till hur mitt barn är som person. Mitt barn kanske inte är så utåtriktat och det är ingenting fel med det. Det gäller att se på hur blygheten påverkar barnet i vardagen, säger Martin Forster.

Om blygheten begränsar kan en liten knuff vara bra

Man behöver alltså inte vara orolig om ens barn bara har en kompis till exempel, om de umgås mycket och tillgodoser varandras sociala behov. Om barnet mår bra finns det ingenting man behöver ändra på.

Men om du märker att barnet gärna vill göra saker och att blygheten sätter stopp, så är det av stor vikt att uppmuntra till att våga. Det är bra att komma fram till både långsiktiga strategier och konkreta lösningar i stunden. Och såklart att finnas där för barnet både när det går bra och när det inte går vägen.

Hur hjälper och pratar jag med mitt introverta barn? Psykologen tips

Viktigt med en trygg omgivning

En del i stöttningen och vägledningen är att ha en tillåtande relation och miljö omkring er där alla känslor är välkomna och där situationer inte kräver en lösning på en gång. Det är nämligen väldigt lätt att barn väljer att inte berätta om saker som de tycker är jobbiga eftersom de inte orkar med förälderns förslag på lösningar.

Säg till exempel att ett blygt barn berättar att det känns väldigt jobbigt att gå på det där födelsedagskalaset. Då kan situationen plötsligt kännas ännu jobbigare om föräldern svarar med att ”seså, det är ju inte så farligt” eller om föräldern bara avfärdar barnets farhågor.

– Det bästa man kan göra är att fundera över hur jag som förälder brukar reagera när mitt barn berättar någonting. Mitt mål som förälder är att det ska vara lätt att berätta och att jag initialt bara ska vara en lugn lyssnare och bekräfta känslor. I ett senare skede kan man börja prata om lösningar, säger Martin Forster.

Bekräfta känslor om barnet tycker att något är jobbigt

En annan viktig sak är att fundera över hur samtalsklimatet är i stort i familjen. Hur mycket delar jag som förälder med mig av att jag är rädd för saker, att jag gjort fel eller att jag gjort bort mig? Genom att vara en förebild och våga tala om att någonting är jobbigt så sänker man ribban även för barnen.

– Om barnet uttrycker rädsla eller oro för någonting så bör jag bekräfta och inte förminska. Även jag råkar titt som tätt säga ”det är ingen fara” i all välmening. Men då säger jag indirekt att känslan är fel. Det kan göra så mycket att i stället säga ”jag förstår att du blir rädd om du tänker sådär, det hade jag också varit”, säger Martin Forster.

Så kan du uppmuntra ditt barn till att prata om känslor – 7 hjälpsamma fraser

"Man vill undsätta sitt barn"

När det kommer till blyga barn är det väldigt lätt att som förälder hamna i en dynamik med barnet där man kliver in hela tiden för att hjälpa till. Ibland kan det vara gynnsamt, men inte om man gör det hela tiden.

– Jag kanske ser att barnet inte vågar svara när någon säger ”hej” och då kliver jag in och ska prata och svara för barnet. Man vill undsätta sitt barn i de jobbiga situationerna. I längden är det inte hjälpsamt alls eftersom jag berövar barnet möjligheten att öva och till slut bemästra de här sakerna, säger Martin Forster.

Låt barnet försöka själv

Han pekar på att det ofta är lättare att som förälder förstå när det kan vara bra att pusha då det kommer till kroppsliga förmågor som att våga klättra i klätterställningen eller åka rutschkana själv – men desto svårare i sociala sammanhang.

– Då är det lätt att man i stället tar över och fastnar i att barnet hela tiden vänder sig till föräldern när hen förväntas agera på något sätt. Jag skulle råda till att låta barnet försöka lösa sociala utmaningar själv så länge hen inte är riktigt ängslig, säger Martin Forster.

Var en förebild och visa att det går att övervinna rädslor

Även här är det viktigt att vara en förebild. Till exempel att man stannar och säger ”hej” när man stöter på människor man känner, även om man som förälder inte heller har lust att prata just nu och egentligen hade velat låtsas som ingenting.

– Det gör ingenting om jag själv känner mig orolig. Det är bra att visa för barnet att jag inte heller tycker att det är så kul men att jag kan övervinna det och göra det ändå. All slags rädsla kan övervinnas om man tar det i små steg, säger Martin Forster.

Martin Forster, forskare och psykolog

Förutom forskare och legitimerad psykolog är Martin Forster även trebarnspappa. Foto: Henrik Montgomery/TT

Rädslor har ingen logik

När det kommer till rädslor så finns det inte alltid någon logik. Det vet alla som är rädda för spindlar till exempel. Det spelar ingen roll att någon säger till oss att de inte är farliga, vi är rädda ändå. Detsamma gäller när det kommer till blyghet. Därför kommer det inte att fungera att försöka övertyga ett barn om att en situation inte är farlig.

– Det enda som fungerar på riktigt är att våga närma sig det jobbiga långsamt. Om barnet en dag vågar gå fram till någon och säga ”hej” så byggs känslan av att ”jag klarade det” på. Som förälder bör man uppmuntra när det gått bra och försöka skapa förutsättningar för barnet att hitta fler sådana utmaningar, säger Martin Forster.

Tveka inte att söka professionell hjälp

Han vill verkligen understryka nyttan av att söka professionell hjälp om barnets blyghet påverkar vardagen negativt eller om barnet mår dåligt av det. Till exempel om det hindrar barnet från att delta i aktiviteter som hen egentligen vill gå på eller om det blir ett tydligt hinder i vardagen, som att barnet behöver hjälp för att våga be om saker.

Om man tar hjälp av en psykolog för att övervinna blygheten brukar strategierna handla mycket om övningar som barnen självständigt ska försöka att klara av. Det kan till exempel vara att gå fram till kassan på restaurangen, berätta vad man vill ha och betala. Eller att fråga en kompis om hen vill leka efter skolan.

Veckans läsarfråga: "Mitt barn har inga vänner"

Men även föräldrarna brukar involveras och får då ofta öva på att backa undan och vara en bra förebild på ett icke-ingripande sätt.

– Om man inte hittat fungerande strategier själv är det läge att söka hjälp. Det kan vara lurigt för en förälder att försöka få barnet att övervinna sin rädsla utan att forcera för mycket, vilket bidrar till att barnet låser sig. Ännu värre kan det bli om man gått för hårt fram, säger Martin Forster.

5 tips för att vägleda ett blygt barn

1. Acceptera och normalisera blygheten. Visa ditt barn att du accepterar barnet som hen är och att blyghet inte är någonting att skämmas eller vara orolig över.

2. Stötta och prata. Bekräfta barnets känslor oavsett vilka de är och visa att du finns där som stöd oavsett vad. Förbered gärna barnet på situationer som hen tycker är jobbiga genom att berätta hur det kommer att gå till under släktbesöket eller aktiviteten.

3. Utmana i små steg. Blyghet är ingenting dåligt som behöver tränas bort. Men det är viktigt att öva på att våga saker som barnet vill eller behöver kunna för att till slut klara sig själv i vardagen. Ta små steg och låt barnet vänja sig innan ett nytt steg tas.

4. Var lyhörd och kommunicera. Blev utmaningen för stor? Ta då ett steg tillbaka och öva på någonting lättare först. Prata om hur det kändes och diskutera hur ni kan ta det därifrån.

5. Ta professionell hjälp. Om barnet mår dåligt av blygheten och den utvecklas till en svårhanterlig rädsla för saker, tveka inte att be om hjälp på vägen.

Källa: Martin Forster

Foto: TT

Mer läsning för dig
Släpp pressen kära förälder! 5 seglivade myter om föräldraskap du kan sluta tro på nu
Så slipper du matkaos – lösningen som får maten att stanna på bordet

Utvald läsning