Jag vågar inte berätta för barnen om vår dåliga ekonomi

Den här veckan besvarar Maria Dufva, kriminolog och tonårsexpert, och Hanna Fischer, psykolog, en läsarfråga om familjeekonomi. Bör man berätta – och i så fall hur berättar man för sina barn om att man har dålig ekonomi?

Tonårsexperten svarar: Vill ge dig rådet att tillsammans resonera kring vad som egentligen är viktigt i livet

— Åh vilken enormt viktig och svår fråga. Jag är säker på att många känner som du och att det är svårt att prata om. Här vill jag verkligen ge dig rådet att vara ärlig och transparent: verkligen visa på fakta och tydliga siffror. Dela inte din egen oro men var ärlig men på ett åldersanpassat sätt så barnen inte blir skrämda och att ert samtal gör dem oroliga. Lägg inte skuld och skam på vare dig själv eller på någon annan i familjen utan istället göra det till ett gemensamt granskande samtal. I skolan är detta en del av kursplanen för hemkunskapen som börjar i årskurs 6 och det finns allt att vinna på att visa hur en familjs budget ser ut. Sen vill jag ge dig rådet att ni resonerar kring vad som egentligen är viktigt i livet. Väg ekonomisk rikedom mot hälsa, lycka, glädje, sällskap mot varann. Ifrågasätt om det automatiskt innebär att en är glad, lycklig, rolig, frisk och har många kompisar bara för att man har mycket pengar. Vidare kan ni beroende på barnens ålder involvera dem i att vara smarta och ekonomiska: planera nyttig och billig mat, välja bort alla onödiga utgifter och leta efter det de behöver på billiga ställen typ Tradera och Blocket. Jag tror snarare detta är en livslång kunskap som dina barn kommer lära sig massor av: livet är inte rättvist och pengar är inte allt. När barnen har åldern inne kan de själva börja tjäna pengar: hjälpa andra i trädgården, gå ut med hundar, handla åt äldre, sitta barnvakt, vara läxhjälp. Det finns många sätt för unga att tjäna egna pengar.

Psykologen svarar: Börja ha en mer öppen diskussion om pengar och ekonomi hemma

— Jag läste nyligen en svensk rapport där man intervjuade barn i familjer med dålig ekonomi. Det visade sig då att barnen ofta var mycket mer medvetna om familjens dåliga ekonomi än vad föräldrarna själva hade trott och att barnen på olika sätt redan hade försökt skydda föräldrarna från att hantera ekonomiska frågor genom att:

1) Helt enkelt inte fråga om pengar till saker eller 2) Genom att komma med ursäkter för att undvika kostsamma aktiviteter; ”jag vill ändå inte åka på den där skolresan, börja på fotboll eller följa med på skridskoutflykt”.

Några av de intervjuade barnen reagerade såklart även med ”alla-andra-har-ju-kommentarer” riktade till sina föräldrar. Det anmärkningsvärda är ändå att trots att föräldrarna ofta ansträngt sig hårt för att hemlighålla den ekonomiska stressen, kände alltså ofta barnen till detta ändå och på samma sätt hemlighöll den vetskapen inför föräldrarna. Vad vill jag ha sagt med detta då? Jag tänker att man i dessa familjer ofta kämpat för gäves på varsitt håll med att hemlighålla något och genom att göra det även har bidragit till tabut att prata om pengar. Jag skulle snarare uppmuntra dig att tänka bort att det skulle vara ”fult” att prata om pengar och börja ha en mer öppen diskussion om pengar och ekonomi hemma. Beroende på ålder kan man även involvera barnen genom övningar, lekar och på sikt lära barnen att hantera pengar och prata om vad pengarna de får ska räcka till. Det är samtidigt viktigt att ni som föräldrar visar att ni har koll och ansvar för ekonomin och att inte eventuell egen oro över ekonomin spiller över på barnen. Utgångspunkten är att det är bra att tidigt börja reflektera över pengars värde, då det lägger en grund för en god privatekonomi och du som förälder kan bidra till att ditt barn får bra förutsättningar att växa upp i dagens samhälle.

Foto: Motherhood/TT