Vår tonårings klimatengagemang tar kål på oss

Veckans fråga handlar om det högaktuella ämnet klimatförändringar och hur det påverkar våra tonåringar. Just den här föräldern menar att engagemanget gått lite väl långt. Hanna Fischer, leg. psykolog och psykoterapeut på Moment psykologi och Maria Dufva, kriminolog och tonårsexpert, svarar på frågan utifrån sina expertiser.

Maria Dufva, tonårsexpert: Var tydliga med vad ni kan bidra med för att möta tonåringens engagemang

— Idag är barn och unga ofta enormt medvetna och insatta. Det finns många unga, starka förebilder att följa. Studier visar att många unga har klimatångest och är väldigt oroliga över framtiden, men samtidigt matchar inte alltid detta engagemang den egna familjens sätt att leva, vilket kan skapa enorma konflikter. Tonårstiden är en tid för sökande efter tillhörighet och identitet vilket medför att det kan bli tvära kast mellan olika eller nya engagemang och intressen. Att verkligen vårda relationen er emellan och ständigt sträva efter att respektera varandra är ju självklart det viktigaste, men inte alltid lätt. Jag föreslår att ni vuxna är tydliga med vad ni kan bidra med för att möta tonåringens engagemang och att ni alla förhandlar tillsammans tills ni alla är nöjda: återvinning är ju gratis, medan mat kan variera rejält vad gäller ekologiskt eller närproducerat. Jag tänker att begreppet RIMLIGT ska prägla er förhandling: är det rimligt att kräva att alla i familjen ska bli veganer? Är det rimligt att tonåringen kan kräva att ni inte ska ha bil? Detta är inte enkelt alls, men kan verkligen ge er tonåring kunskap och redskap för resten av livet: att respektera samtidigt som en förhandlar.

Psykologen: En naturlig och nödvändig del av tonåringens frigörelse

— Om jag får gissa handlar er tonårings beteende delvis om identitetssökande men även om frigörelse från er föräldrar. Tonårstiden är vare sig lätt för tonåringen eller dess föräldrar och för föräldrar är oftast det mest utmanade att 1) finnas kvar trots avvisande (och shamande) och 2) att inte reagera alltför starkt emotionellt på provokationer eller när tonåringen testar olika lösningar när det gäller identitet och livsstil. På samma sätt som trots under småbarnsåren handlar om ett behov att uttrycka sin vilja och kompetens (”kan själv”) och att protestera mot dem som bestämmer över en har tonåren samma tema. Varje trotsålder handlar förenklat om att man vill mer än man klarar av. Detta skapar frustration som kan riktas utåt. Även om följande resonemang om hjärnans utveckling inte är något ni bör använda er av i diskussion med er tonåring kan det vara bra att veta att hjärnan faktiskt utvecklas ända fram till 20-25 års ålder. Tonåringen kan vara mycket svart-vit, antingen är det rätt eller fel. I takt med hjärnans mognad blir tänkandet mer nyanserat och man kan föreställa sig hur komplex tillvaron är och att det inte alltid är självklart vad som är rätt eller fel. Många tonåringar ifrågasätter familjen och hur du är som vuxen och som förälder och detta är ofta en naturlig och nödvändig del av frigörelsen. Tänk på att det många gånger är bandet till er som utmanas och inte ni själva. Att ifrågasätta normer och politik och att inta en stark ståndpunkt (klimat, veganism, feminism) och hävda den hårt mot föräldrarna är en vanlig variant av frigörelse, men kan även vara en del av identitetssökandet. Otaliga är de tonåringar som över en natt gått från att ha ätit allt till att inte äta kött och bli en engagerad vegan och så vidare. Att byta musiksmak, klädstil mm flera gånger kan vara ett sätt att prova vad man tycker om och hur omgivningen reagerar. Ha tålamod med att er tonåring provar olika roller och attityder. Det är ett sätt att träna sin vuxna roll och plats i samhället och att hitta sin unika identitet. Även om det i stunden, då er tonåring klagar på allt ni gör, inte känns så är du fortfarande viktig för ditt barn. Du behöver fortsatt ge trygghet och känslomässig närhet, även fast relationen förändras och testas när din tonåring blir mer självständig.

Jag vill uppmana er att inte ta allt personligt när det gäller kritik som riktas mot er. Nu vet jag inte alls hur det blir för er, men när någon kritiserar en är det ganska naturligt att man går in i försvar eller diskussion. Det riskerar dock att bli en ofruktsam ordduell. Om det är så det blir hos er skulle jag vilja råda er att motstå att reagera med ”rättningsreflex” (”nej, så enkelt är det inte”) på provokation och argumentation och istället lyssna på er tonåring och tänka att ni kan lära er något av denne/a utan att för den skull ge upp er uppfattning. När din tonåring gör saker på ett sätt som du inte tycker är bra, kan du kanske samtidigt förstå känslan bakom. Det betyder inte att du alltid behöver hålla med om allt din tonåring säger, gör eller upplever. Inte heller att man inte ska sätta några gränser. Men genom att bekräfta och sätta sig in i tonåringens känslor och åsikter minskar bägges ilska och tillit mellan er bygg upp.

Foto: Motherhood, TT